2009 började jag, som en kul grej, att samla autografer på min akustiska, nylonsträngade Levin LG 17 från början av 1970-talet. Det har blivit en hel del under åren. Men det räcker inte med bara en autograf. Det ska vara mer utdraget än så. Jag vill också ha en bild på artisten i fråga och gärna en kortare filminspelning för dokumentationens skull där de spelar på gitarren och ev. sjunger lite. Dessa tre faktorer lyckas inte alla gånger att sammanfalla, men ibland så.
Den 11 november 2022 kom så dödsbudet att Sven-Bertil Taube hade lämnat jordelivet. Det fick mig att fundera på om det inte vore intressant att göra lite mer av det hela. Så se detta som min personliga hyllning till Sven-Bertil som var en klassisk vissångare, estradör och skådespelare.
Jag träffade honom bara en gång och det var 2012 i samband med den årliga Cornelisdagen på Mosebacke-terrassen. Cornelis Vreeswijk skulle ha fyllt 75 år den 8 augusti (samma födelsedag som jag ). Med anledning av detta så var det ett helt koppel med artister som alla tidigare tilldelats Cornelisstipendiet och den här gången var det dags för Tommy Körberg att få detta.
Det blev en mycket trivsam föreställning och vädret var fint. Jag hade med mig gitarren sittandes bredvid scenen så att det gick lätt att få kontakt med alla artister efter deras framträdanden. Jag är djupt tacksam för att Cornelissällskapet lät mig hållas!
Sven-Bertil, född 1934 (samma år som min far), var alltså en av alla stjärnor som jag mötte då. De flesta precis vid scenkanten men några inne på Mosebacke etablissemang. Sven- Bertil satt vid ett bord i ena hörnet i själva Cornelisrummet och jag presenterade mig och gitarren för honom. Jag förstod att han hörde lite dåligt och att synen inte var så värst bra heller.
Han lydde mina order och höll pliktskyldigt gitarren i knäet. Då säger jag plötsligt spontant:
-Du kan väl ta den där om Fritiof och Carmencita, ja om du vill, men du behöver inte sjunga!
I samma stund som jag sagt detta ångrade jag mitt tilltag och respektlöshet. Vilken fräckhet att ställa ett sådant krav på en så känd och ödmjuk artist.
Som tur var hörde inte Sven-Bertil vad jag sa utan fortsatte med att säga:
– Jag bara markerar så här för bildens skull.
Han spelade alltså inte något alls utan höll bara i gitarren så det skulle se ut som han spelade. Men ett foto blev det och den som kan sina gitarrackord ser att det är ett Fiss-moll som han markerar på greppbrädan.